astmamedicinen ligger i fickan och hjärtklappningen jag får av den påminner om min andra kyss i livet.

snart räcker inte ursäkterna längre & folk börjar undra. snart håller inte hypoteserna & jag måste börjra greppa känslorna.

helgens summering: jobb jobb jobb mot knapp betalning på UFmässan i Gislaved, och jobb hela söndagen. Så dagens liggaframförtvnslapp förtjänades. ska om en timma släpa mig ner till friskis&svettis för lite springinspirationövning.

ska ner på bongo och fira ellen & fannys födelsedagar. men först kycklinggratäng & ris, mmhm.

hallucinationer & dagdrömmar är min vardag denna vecka.

hur allt faktiskt kan ändras på en minut på grund av en enda människa. känslan djupt ner i magen strax innan ryggraden ungefär, där det ryckte till. när jag nyss sett så klart på vad jag vill och hur jag känner, när det förändras och jag går runt i flera dagar efteråt och är förvirrad och med ett hål i magen och det känns tomt, så tomt där.

min vän fanny jönsson fyller arton år idag. det är en milsten av många i åldersstegen. men det är något extra speciellt med arton.
min vän fanny är som en stjärnhimmel: klar, vacker och oförutsagbar. och hon är ibland så långt borta från oss här på jorden, liksom steget före och alltid påväg någonstans med stora mål. men ändå, när man kollar på henne, känns hon så nära som någon kan vara och jag kan känna mig utvald och speciell. precis som när jag tittar på stjärnhimlen och jag känner att jag betyder något.
fanny är en av dem som gör mig mest ledsen, men hon är också den vän som kan göra mig glad genom att bara möta henne på gatan.
fanny Jönsson kommer bli något mycket mer än en stjärna på himlen. hon kommer bli solen och månen och allt däremellan. hon kommer bli miljöaktivist, politisk ledamot i riksdagen & ambassadör på svenska ambassaden i Paris.
hon kommer krossa hundra hjärtan och läka tusen. Hon är min vän och hon är min stjärnhimmel

pratar på skype med två nyblivna londonbor, pluggar jaktteori & mår allmänt bra.

att sitta med två hjältar till vänner i ett tomt radhus och prata ikapp sisådär tre månaders frånvarotid. det händer alldeles för sällan.

om en minut kommer ni hit & säger farväl på ett tag, obestämd tid. mina barndomsvänner som känner mig inifrån och ut & jag hyperventilerar för jag fattar knappt vad som håller på att hända. skilsmässa, vi dras isär mot olika destinationer. men i höst kryper jag ett steg närmre er & jag önskar er den bästa tiden i era unga liv. Jag älskar er, see you soon then.