För det mesta, allra mesta, njuter jag av Paris, vänner, franskan, maten och familjen. Men ibland, som nu ikväll, även om jag umgås med tre andra, så känner jag mig mer ensam än på länge. Vet inte varför jag börjar känna såhär nu, för jag älskar livet här, jag saknar inte Jönköping eller Sverige. Men det är bara något i magen nu som inte fanns där innan. Fjantigt kanske, men det är så jag känner. Har inte samma energi till att till exempel gå ut, som vi gjorde så mycket innan. Just nu känns det som det enda jag gör är att fokusera på träning, vikt och barnpassning, inte på att leva ut. 

Får väll se hur det känns efter helgen.