skolan tar kål på en. och då menar jag inte sånt där vanligt gnäll om att ha mycket i skolan för tillfället. nej då menar jag bokstavligen. det hat gått för långt då en människa mår psykiskt dåligt över presteranden i skolan och utanför skolan. när pressen att få högsta betyg i alla ämnen trycker på någons bröst så att personen i fråga inte får luft. det är ju orimligt att det sker, för utan syre dör man. när man behöver full poäng i alla ämnen för att kunna utförasitt drömyrke, när kompisar runtomkrig och förälrar inte förstår. de bara nickar på huvudet och säger "det går snart över, ska du se". att inte hitta stöd bland omgivningen, och högen av skolböcker och andra presteringar är överväldigande.
det gör ont i hjärtat.