måndagsrynkor
drömmer om saker jag inte vet vad de betyder. Drömmer om livet från en annorlunda vy. Ögonlocken klistras fast av morgonens erbjudanden och det tar ungefär tjugo sekunder innan de är öppna. Jag somnar om och en ny dröm tar i. Jag drömmer om obehag och vedervärdiga känslor, hat, sorg och depression. Obehaget hänger kvar som en tät dimma i rummet när jag vaknar. Som små vattendroppar fäster dem utan tillåtelse på min kropp och de är omöjliga att skaka av sig. Jag projicarar obehaget på familjen och i skolan, jag omvandlar känslorna till ilkska och argsinthet och inser själv hur jag påverkas.Försöker hitta bortförklaringar till mitt sinnestillstånd med hjälp utav mensverk, pms, för lite sömn, stress, familjen och vännerna. Ursäkerna är slut och jag inser att jag måste daska upp mig. Ta av mig dropparna av obehaget på min kropp. Men det hjälper inte med att tvätta mig, det hjälper inte att sova, det hjälper inte att äta. vad vill jag? vad vill min kropp? vad vill mitt inre?
Kommentarer
Postat av: lina
Joo, om man tänker så så är det ju mest synd om dej, haha :) Men vi klarar det, du&jag <3
Trackback
