Vääääälkommen skönaste söndaag. I mina kinder formas två svaga smilgropar när jag påminns om att det är lov & att vädret är så underbart att jag skulle kunna gå ut just nu & skrika vårens andra vårskrik, fast det gör jag inte utan Ida & My inte.
Men eftersom livet inte kan vara perfekt någonstans så ska allt de där irriterande baskiluskerna som mormor säger krypa sig in i mig som inkräktare i någons hemlighetsstämplade läger. Så jag har fått vårsnuva kan man säga, men det sorterar hjärnan bort & fokuserar på alla grymma vänner som jag ska hinna med att träffa. So long!♥